bilder

Torpare…

Skälet till varför det är så himla lite skriveri här på bloggen är att vi är i full fart att renovera vårat lilla torp som ska bli våran bostad framöver. Hundarna har en jättetomt att ha sitt revir på och husse och matte har fullt upp att rusta upp kåken till modern standard. Lägenheten är snart ett minne blott och bohaget ska hinna packas…så tills vidare säger jag…på återseende…

Solen råder tyst det är på bloggen..tyyst på bloooggen

Men nu när sommaren närmar sig så vill jag tipsa om att deltaga i ett för sommaren passande pilottest av Canons nya systemkamera, anmäl dig och en vän, bilda ett team….och efter avslutad utvärdering får du behålla en fantastiskt grym systemkamera!

http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

Helgen som gick…

…kommer aldrig åter. Men likväl var det en bra helg med massa trevliga aktiviteter. Måste dock säga att jag saknar sökträningen man vant sig vid som återkommande helgaktivitet. Det är inte så att vi lagt ner snarare har det varit fullt med andra aktiviteter samt lite för djup snö för att pojkarna ska kunna göra bra ifrån sig.

I fredags så blev det impulsbio med glass. Min kära flickvän har ibland inte så bra koll på tiden så vi hamnade i Kista centrum i väl god tid. Detta var dock positivt för då fick jag chansen att inhandla nya kalsonger samt fika med min store idol. Ja alltså jag fick inte fika med honom sådär som man fikar men vi satt i alla fall på samma café.

Sverker Olofsson såklart! Alla som känner mig vet att jag är rätt svår kund på de flesta ställen och är ganska specifik med mina krav och drar mig inte heller för att visa missnöje då jag betalt för något och inte fått det jag betalt för och göra mina krav hörda. Därför har Sverker alltid varit min superhjälte med ett stort S på bröstet som i Supermannen! Därför var detta en stor händelse…våra blickar möttes inne på fiket och jag kunde skönja en ömsesidig förståelse i hans blick…vi förstod…vi var på samma nivå…vi var för en stund telepatiskt sammankopplade och visade tydligt var vi stod i denna konsumenthetsiga värld där fler och fler blir lurade…men inte vi! Inte vi som strävar efter den högsta nivån i konsumentspelet och pepprar sönder slutbossen med alla medel möjliga i en kamp som ofta kan tyckas förgäves…men vi står starka!!! Slår vad om att han med prenumererar på Råd & Rön bara för att sitta med ett leende i mungipan åt alla företag som hamnar på svarta listan…

Idolen!

Tyvärr bad jag varken om autograf eller tog kort på honom i respekt för hans privatliv, dock var jag väldigt nöjd när jag satt där på fiket och avnjöt min foccaccia med fel fyllning…fick nämligen ost och skinka och inte köttfärsfyllningen jag beställt, men det gjorde inget för en gångs skull…för det är fult att utsätta det stackars fiket för konsumentmaktens yttersta sfärs samlade vrede så jag gjorde en klassisk ”En Svensk Tiger”.

Efter denna stora händelse var det dags att se på bio, ”Farsan” av Josef Fares fick lov att förgylla våran kväll…en hiskeligt rolig film i många avseenden precis som brukligt. Josef Fares är duktig på att få människor avfyra skrattsalvor. Dock gick vi därifrån med tårar på kinderna…det är inte rätt att dom inte märkt filmen med en varning för oss med retreiverhundar.  Stackars Dino, svart labrador, med höftproblem…snyft…

Rekommenderar filmen för dom som gillat Fares familjens tidigare samlade verk!

Biosalongens neonbelysning...

Lördagen förde med sig vidare roligheter. Morgonen öppnade sig med solsken och tidig uppstigning för att föra oss till hotellfrukostens ljuva värld.

Hotellfrukost...eller brunch snarare...

Mätta som få så bar det av till en vän med nyinköpt hus där rivningen var i full fart…bort med blå betong och farliga strålar och in med nytt fräscht och bajs…ja bajset stod Allegro för…
Lilla killen var nämligen nödig och husse missuppfattade hans flåsande. Husse trodde nämligen att han bara var en kåt flåsande labrador medans Allegro menade på att han var skitnödig, nöden har ingen lag sa han lite senare när han vandrade ner för trappan ner i källaren bland allt rivningsmaterial och beslöt sig för att skita en rejäl hög. Han konstaterade nöjt att här var bra då det var det närmaste man kunde komma utomhus inomhus…strax därefter konstaterade en annan missnöjt att här luktar skit och husse fick snällt gå och plocka upp högen…

Efter kaffe och hemmagjorda bruna bollar med kokos bar det iväg på en middagsbjudning hos en annan vän, där blev det först lite studier i processer och diagram för att sedan sköljas ned med god öl och en god bit mat i bra sällskap! Det tackar vi varmt värdparet för.

På Söndag hade husse far och son dag…dvs. jag och Pillen åkte till Djurgården för en promenad med en väninna som var på besök i 08 och hennes vovve. Allegro fick äntligen göra av med hela veckans busenergi i den stora rastgården där han först mötte släktingar i form av Labradorer som fick sig en dregglig match…när Labbarna lämnade oss så tog sig Sparre och Allegro några duktiga brottningsmatcher tillsammans.

Allegrobusen...

Sparrebusen...

Jakten före brottningen....

Kamphundarna...

Brottning och Allegro visar garnityret...

Vilopaus efter matchen...

Allegro tyckte Sparre var hiskeligt rolig att leka med. Allegro är nämligen en hund som gillar att brottas mer än att springa och det är få andra hundar som är förtjusta i den typen av lek. För Allegros del så var det här hiskeligt kul, salivet sprutade och då viktmässigt båda pojkarna låg på samma nivå så blev det rolig brottning. Allegros hela ansikte var täckt av halvfruset slem efter matchen men han såg glad och nöjd ut. Kul också att dom nyfunna kompisarna kommer så bra överens, snälla pojkar båda två! Vi gick sedan en promenad längs vattenbrynet med pojkarna som var lagom utmattade efter leken och sedan avslutades detta med en god lunch på Lilla Hasselbacken. Perfekt dag och på kvällen hade vi en helt utslagen Allegro snarkandes på hallgolvet.

Trevlig helg….ciao!

Våren är påväg….

Helgen gick. Vi åkte. Nämligen ner till Skåneland för att studera om vi har hopp om någon sommar?

Svaret var positivt, videkissar och omfattande snösmältning kunde skådas i solens VÄRMANDE strålar! Härligt det finns hopp trots att det faller vita flingor utanför fönstret as we speak.

För några veckor sedan röntgades min vovve, och betyget blev C på höfterna, dvs. en B och en C = C. Det gör inget, han är älskad ändå och får fortsätta springa och busa som vanligt för att hålla musklerna i trim för att kompensera för dåliga gener, dock kommer han nog inte få komma till med nån snaskig tik trots hans idoga försök att spåra upp löptikar…sorry polaren men det blir inget fett på sylen för dig.

Däremot kan man alltid glädjas åt andra saker på bilden. Killen har stor pung vilket ju alltid går att stoltsera med, rejäla benmuskler och säg den tik som inte diggar snygga ben, och så har han en massa bajs i tarmen där han ligger och sover när bilden tas, och alla vet vi ju hur skönt det är att tömma när man är riktigt nödig. 🙂 🙂

För övrigt var röntenupplevelsen väldans skoj och personalen på Sundbybergs veterinärpraktik har en trygg hand med ens kära vovvar, massor av plus till er Annica och Emelie som får veterinärbesöken att bli roliga för husse, matte och pojkarna små. Allegro själv är nog dock lite besviken för när han var mitt uppe i popcorn studset och hälsade på Emelie så stack det till i nacken och det var konstigt, vad som var ännu konstigare var att svansen viftade som vanligt men kroppen hängde inte med. Allegro tycker helt enkelt inte om att vara full, han var oerhört besviken på att bli drogad och pep ynkligt när han vaknade och menade på att han haft världens snedtändning.

En intressant reflektion gjordes utöver allt med röntgen. Det sista som slutar fungera på en labrador är svansen, den viftar trots att labradoren är helt utslagen i övrigt. Det första som börjar fungera när labradoren vaknar är också svansen, vilket är skönt för då vet man att signalerna skickas från popcornen i huvudet längst bak i kroppen.

Röda pilar för att visa på bajs, pung och muskler! Allt en riktig man behöver hålla koll på...

Scorism

”Scorism is the theological and philosophical belief that everyone is given points during the course of their life, known as ‘score’. Score is earned for completing various life goals and other achievements, and can be used to measure how well the scorist did in life. The meaning of life, according to most scorists is to get more score than any other scorist, also known as ‘getting the high score’. ” – Oscar Wiberg

10 skäl till varför jag vill bo i villa

1. Slippa undra varför någon har skyfflat snö framför ytterdörren.
2. Slippa fundera hur det är ställt i skallen med grannar som kastar hårda snöbollar på fönstret för att uppmärksamma att man glömt läslampan påslagen i bilen istället för att ringa på dörren som dom ändå väljer att göra efter att ha bombarderat fönstrena på balkongen.
3. Slippa undra över hur svårt det tycks vara att städa efter sig i tvättstugan.
4. Ge pojkarna bättre livskvalitet.
5. Möjligen tillfälle till egen bastu.
6. Slippa undra hur tokan på övervåningen egentligen mår och om man bör vara rädd för henne, då hon dammsuger flera gånger per dag och konstant lyssnar på lugna favoriter.
7. Slippa frustrationen/irritationen att ovan nämnda toka gnäller på sporadiskt skällande och hotar med att anmäla en till bostadsrättsföreningen trots att anledningen till skällandet är att hon går omkring i högklackat alternativt träskor inomhus.
8. Mer utrymme!
9. Ett riktigt sovrum.
10. Trädgårdsland att odla morot i.

Om gårdagens röntgenbesök får ni höra så snart jag fått plåtarna…godnatt. Ciao!

Bikarbonat

Så har det varit helg igen och i våran lya så tycker vi om att göra saker men också att ha vilotema, helgen kan sägas ha haft rekreationstema. I fredags så lyxade vi till det rejält med en matig sallad från pizzerian, hyrfilm och popkorn, filmen var tyvärr tidigare skådad och jag ägnade mest tiden åt att pilla på min käresta medans hon skådade film.

På lördag möttes vi upp med några ivriga på SSBK men denna gång för ett lättsamt pass lydnad. För vår (dvs. min och Allegros) del så står lydnad högt på agendan då varken Allegro eller husse är särskilt lydig. Det passade också rätt bra för efter fredagens gymträning så ömmade mina muskler friskt, fast fel hade ju jag. Allegro lider allvarligt av ”unghund” och han har så mycket busbegär i kroppen så att alla hans muskler jobbar frenetiskt för att dra åt motsatt håll av muskeln bredvid…vilket leder till en skällande, pipande och framförallt frustrerad hund som sprattlar ivrigare än en mört på kroken. Efter en stunds lugnande tittande på andras övande var apellplanen vår och till min förvåning så var Allegro med på noterna, framförallt så är det oerhört tacksamt att träna med vant hundfolk för dom vet hur man får en hund att rikta uppmärksamheten till det som vovven bör fokusera på genom att själva agera tråkiga. Så otroligt skön känsla att verkligen se sin vovve glömma omgivningen…en gnista av hopp tändes 🙂

Söndagen förärades med semmelätning hos min käras farmor och farfar och sedan drog vi iväg på dagstur i det fina vädret för att syna omgivningarna på Ekerö….verkar lovande…nu hoppas jag på positiva besked i närframtiden.

Nästa gång det skrivs så har Allegro röntgats och fått klorna nedslipade (måste ju passa på när han ändå ska sövas för röntgen att ge killen lite pedikyr), ska ta med mig kameran och fotografera lite tror jag, inte så ofta man har bilder från veterinärbesök…önska oss lycka till.

Härliga helg är tyvärr slut…ciao!

Ps. Bikarbonat ska inhandlas och strös runt i bilen, ska tydligen vara oerhört effektivt mot hundodör, återkommer med rapport om det verkligen funkar.

Konferenskryssning

Ja då sitter man här trött och jävlig efter en låååång konferenskryssning. Av någon anledning så har Viking Line helt uteslutit en konsekvensbeskrivning om hur man kan tänkas må från sin i övrigt väl överensstämmande reklam om dansande människor. Gör en mental notering om att undvika kryssningar så långt det går, för egentligen är det såpass tråkigt att åka på kryssning så att det enda som gör det tokroligt är att dricka sig full…men roligt hade vi 🙂

Hundfjället

Sådärja, nu är herrn åter. Förra veckan bar det av på en skidsemester i form av långhelg i Sälen. Destinationen var såklart Hundfjället då pojkarna bestämt skulle med. Så i torsdags åkte fyra fullsmetade bilar med folk och fä (dvs. vovvar) uppåt i landet och samlades i värmen på Trollbäcken 43 för några dagars ”avslappning”, god mat, dricka, skidåkning och sist men absolut störst så firades Fredriks 30årsdag.

Resan gick över förväntan och olycksstatistiken för resesällskapet var 1 av 11, en i sällskapet gjorde en rejäl kullerbytta i backen och fixade sig själv en liten omplacering av axeln. Då övriga sällskapet hade en viss osäkerhet på lördagen över deras körförmåga så var det jag som fick den fina möjligheten att åka skoter och köra bil. Inte fy skam då benen vid det laget redan var mosiga nog av all den fina åkningen i backen. Dessutom var det sjujäkla roligt att vara med och dra axeln på plats, polaren var rätt så omskakad men mår nu så bra som man kan må efter en sådan olycka.

Satan det är så kul att åka skidor så jag hoppas verkligen det snart bär av igen, kanske rent av dags att boka snart 🙂

Flygande jakob är perfekt snabb fjällmat, kockat av mig förstås och givetvis så gott så att själen sjunger när den slinker ner i kistan.

Fjällstugan...och några representanter ur sällskapet.

Upp i backen i det vackra snötäckta landskapet...

..och ned för backen igen efter några förfriskningar på toppstugan...

Födelsedagstårta till frukost, 30 ljus jag har räknat själv...

Samlingsplats under andra dagen då vi passade på att gästa Tandådalen.

Finmiddag efter backen för att fira födelsedagsbarnet. Här en liten aptitretare...

och givetvis presentutdelning...killen ska få brygga sin egna öl på en bryggkurs!

Tack allesamman som var med för en rolig långhelg i snöiga världen, och tack för all hjälp med vovvarna när vi var i fjällen, det var uppskattat!